Ludvig har blivit helt galen i att stå i köksfönstret och kika på bilarna utanför. Vi kan inte stå där och hålla honom om ryggen hela dagarna så vi har kompromissat, han får stå på sin pall som gammelmorfar har gjort till honom.

Nu står han där och brummar när han ser en bil fara förbi och när han inte har något att titta på så rycker han bladen från blommorna.