Tänk att den här lilla killen börjar dagis imorgon, jag kan inte greppa det. Jag har varit med honom i princip dygnet runt i 1 år och 4 månader och nu ska vi plötsligt skiljas åt. Det är helt klart att det är jag som kommer ha svårast för det, Ludvig lär strunta fullständigt i att jag vinkar hejdå och lämnar honom ensam nästa tisdag.

Jag var på kyrkis häromdagen och träffade då bebisar som var över 10 månader och inte gick. Vilket är det normala, jag tänkte inte ens tanken att de där små bebisarna skulle kunna gå. Då insåg jag varför alla skrattade och sa att det såg så roligt ut när Ludvig kom gåendes när han var 9 månader. En bebis som gick.